hundra dagar till hade inte kunnat förbereda mig,

Vi står i V.I.P kön utanför Trädgår'n i Göteborg ett tag och tar fula selfies, innan jag inser att jag måste gå och hämta våra M&G-pass och konsertbiljetter. Dagarna hade gått så fort och jag var så förväntansfull att jag sprang lite på vägen från spårvagnen mot lokalen.

 
Ganska snart börjar kön röra på sig, den känslan är sjuk. Börjar kamma håret på väg till garderoben där vi lämnar jackorna innan vi ska in till det lilla "tältet". Jag vet inte vad jag ska tänka eller säga, köandet gick riktigt snabbt trots att de skulle träffa hela 150 personer under en relativt kort tid.

 
Har skrivit en sammanfattning i ett separat inlägg om hur det var att träffa banden. Förbandet var Issues, jag hade lyssnat lite smått på dom före. Har haft en spotifylista i flera månader som heter "marspepp". Så jag kunde två av låtarna de spelade. Det var rätt bra tryck trots att alla väntar på  huvudakterna. Som det brukar vara... Pratade dock med några tjejer och hörde att flera endast var där för att se förbandet. De är ändå rätt stora, de har en halv miljon gillningar på facebook. Måste säga att de har ett väldigt unikt sound.

 
Issues var bra live, gillade deras energi. Håller på att redigera bilder samtidigt som jag skriver detta, vet inte om jag fick någon bild som fångade stämningen och samtidigt är nog bra för att jag ska vilja publicera den. Fick massor av ögonkontakt med flera i bandet, de kollar även in i kameran på flera foton. Basspelaren var helt galen! Tog en helt sjuk bild då alla hoppade - som typiskt nog blev suddig, sånt gör ONT i mitt fotografhjärta. Hur som, här är min favoritlåt av Issues ifall någon vill höra. Tänkte inte skriva så mycket mer om den saken. Har så extremt många foton på Pierce The Veil och Sleeping With Sirens, så det kommer i ett nytt inlägg. Höll på att leka med de manuella kamerainställningarna på dessa bilder och hade inte riktigt fått det helt rätt.. Här är i alla fall ett par på dom.


© Susanna Tajik. Alla foton är tagna av mig, förutom den jag är med på.

MEETING PIERCE THE VEIL & SLEEPING WITH SIRENS

Att träffa två av ens favoritband, vars musik betyder väldigt mycket för en är en speciell sak. Och jag är oerhört tacksam. Det är en ganska annorlunda situation, det går snabbt och jag var inte alls förberedd trots att jag köpt biljetter månader i förväg.

Tydligen skulle vi inte få något signerat, utan en poster efteråt, men det hade jag missat så jag fick skivan signerad av Sleeping With Sirens ändå. Så snällt av dom att göra det trots att deras crew inte tillät det. Jag han faktiskt prata en del med alla förutom Justin, det blev bara inte så mycket. Han var nog min favorit på scen av hela bandet, ni ska få se bilder sen.


Sen var det dags att träffa Pierce The Veil! ♥

Alltså dom här snubbarna, så himla genuina!!! Mike sa just innan jag skulle gå "it was a pleasure to meet you.", de använde ord som "darling" och just när filmen togs hade Vic just sagt "You look lovely" Så himla söt. Vi gruppkramades och jag råkade typ slå handen i Tony's ansikte, stackarn. Hann knappt liksom ens se dom, det gick så fort. Ångrar att jag inte sa något om hur mycket deras musik betyder för mig, men, som det stod på den ursnygga tröjan jag köpte efter konserten - "Forget Regret". Det kommer fler chanser. ♥

Det sista mitt trötta jag ville efter konserten, var att gå till någon halvsunkig obefolkad bar, men jag är så glad att jag gjorde det! För vem är inte där om Gabe Barham? När jag tog mod till mig och gick fram till honom så berättade han att eftersom att vi var mer mot slutet så var det tvungna att rusha det lite mer för att hinna träffa alla. Fick säga vad deras musik betyder, som jag inte hann tidigare. Jag snubblade lite på orden, men fick lite mer av en konversation än när det var M&G och så kramade han mig, så gullig. Träffade även gitarristen Alex, han började prata med mig, och sa att han såg mig där framme och att jag sjöng varenda ord. Gabe kom ihåg mig från träffen och han hade också sett mig "rocking out at the front".  Kanske var det mina grymma moves, eller att jag var längre än de brevid mig på grund av mina platåskor, men de såg mig! I en slutsåld, fullsmockad lokal en onsdagskväll på Trädgår'n i Göteborg. Prick en vecka efter min födelsedag, tänk om man kunde fira så här varje år?

Sen ser jag Jack stå och röka genom bardörrens fönster, just när även vi skulle bege oss... så jag pratade lite med honom också. Han tyckte det var awesome att jag hade rest så långt för att se dom. Han var rätt så full, men jättetrevlig. Så frågade han om en kram och sen skrek Jake från deras crew att de måste dra annars så får de promenera till Amsterdam.

Trodde aldrig att jag skulle få denna chans. Tack

◘• livet känns blekt och fantastiskt på samma gång •◘

Jag hittade konfetti i fickan idag.

Kunde inte sluta le igår när jag var i Stockholm. Planen var att shoppa, men jag var helt död, så jag gick mest vilse. Kan inte ens försöka samla mina tankar ännu, det har hänt så extremt mycket. Kom ju hem sent igår från Göteborg.

Det var verkligen speciellt för mig. Är så glad att jag kunde ta mig dit. Ska nog dela upp allt i tre, fyra inlägg. Jag har nästan 2500 filer i kameran som jag inte har tid att gå igenom. Bilder från när jag träffade Pierce The Veil och Sleeping With Sirens, från konserten, på förbandet Issues och allmänt från resan kommer. Även filmklipp, la ut en del på min instagram. Har inte bestämt vad jag vill dela med mig av riktigt ännu heller. Men vissa historier är för bra för att inte dela med sig av. The World Tour var verkligen FÖR BRA, sen allt däremellan, it's just too much to process right now. 

Här är en bild på min signerade CD, som det är helt sjukt att jag ens har, och Jack's plektrum [som jag träffade igen på en bar efter konserten!], som Sara så skickligt fångade.


OM GÄLLIVARES FÖRSTA PRIDE-FESTIVAL.

I helgen var Gällivares allra första pridefestival, "Malmfälten Arctic Pride". Har så många intryck jag inte har hunnit bearbeta än, sitter fortfarande och äter min frukost när jag skriver detta och har inte ens fört över mina foton och videoklipp till datorn än. Men jag kände att jag behövde få ner några ord om alltihop nu på en gång, när allt är färskt i mitt minne. Jag skrev någon liten oläsbar anteckning i min telefon nolltvå i natt när jag kom hem, men resten fick vänta. Min kropp behövde sömn efter en lång dag.

Jag var ju då med i mediacrewet, och jag är så himla glad att jag var en liten del av det här. Jag har ungefär sjuhundra bilder och videor att gå igenom, väskor att packa inför min minitrip till Göteborg och ett barnkalas att gå på. Ska försöka bli klar idag, hur det går med den saken får vi se.

Jag associerar mycket dåligt med min hemkommun, pga saker som hänt, får största flyttsuget varannan vecka (som nog egentligen mer handlar om att jag vill se världen). Det är ofta jag inte alls trivs här, av många olika anledningar. Men idag är jag stolt över Gällivare. Jag är stolt över att hundratals personer deltog i paradmarschen, i en så liten plats som Gällivare. Stor eloge till "Ett Gällivare För Alla" som anordnade Malmfälten Arctic Pride under en så kort tidsperiod. Och även till alla som på något vis deltog, och gjorde det så bra som det faktiskt blev.

Många tänker att det "räcker" med pride i Stockholm och att det är "för mycket" att även ha sånt här i de mindre städerna. Men jag tror att alla som var med i helg förstår. Det är så betydelsefullt för så många människor. För mig är det är väldigt tydligt varför en sån här sak är viktig. Speciellt efter att ha hört panelsamtalet och alla föreläsningar. Och bara av att ha känt lyckan från alla peppade människor! Jag blev väldigt rörd, tårögd vid ett flertal tillfällen. Det var så fint. Att höra människors historier. Att se föräldrar som stöttar sina barn. Att det även var fokus på kön, asexualitet och transpersoners kamp, och inte bara bisexualitet, homosexualitet osv. Det är mycket som ännu måste göras, men jag blir hoppfull av detta steg i rätt riktning. ♥

Jag har fått träffa så många accepterande människor med bra värderingar. Känns som att gårdagen gick alldeles för fort, samtidigt som den var så lång. Om du tvekar över att gå på en pride-efterfest med endast vettiga människor, för att du bara halvkänner två stycken där, så säger jag kör på. Om du tycker att det känns som en rolig idé att skriva med den största spritpennan du kan hitta i ansiktet en lördagkväll, så säger jag att det är en bra idé. Det försvann lika lätt som regnbågssminket på min vänstra kind.

Jag är urusel på att formulera mig, trots det ville jag skriva lite om händelsen. Här är bara några av bilderna jag fotograferat under helgen. Troligtvis kommer massvis av foton att komma upp på facebook-sidan för den intresserade. (HÄR kan ni se bilderna) När filmen är färdigställd kommer jag även att länka till den här. 

Ta hand om varandra! ☻☺

 

twenty one.

Vet inte var jag trodde att jag skulle vara i livet, men i år kommer det ske förändringar jag inte ens vet om än... så det känns okej att allt står stilla lite. Fyllde 21 igår. Den årliga storstädningen inför förödelsedagen skedde, även det årliga tårt-bakandet. Och idag köpte jag flygbiljetter till Göteborg nästa vecka! Hinner inte ens längta för jag har fullt upp tills dess. Förutom fix, pack, tvätt, så ska jag filma under Gällivares första pride-parad! Blir nog super. ♣

nothing but thieves,

Min dator är tillfälligt vid liv och tillbaka i min ägo. Något som däremot försvann från min ägo är mitt mest troligt stulna kameraobjektiv. Inte det dyraste jag äger, men mitt mest använda. Riktigt trist. Annars drömmer jag mardrömmar om andras problem för att jag sympatiserar för mycket och har just redigerat klart de sista 49 bilderna från helgen. Har extremt mycket att göra på kort tid, men först tror jag att jag ska städa mitt rum. "clean room - clear mind" tänkte jag. Worth a shot!

 Puss på alla som inte är tjuvar! xo

OM NÄR JAG SÅG GERARD WAY

Det har gått tolv dagar och nu antar jag att det är dags att skriva det här. För att jag kommer uppskatta det när minnena börjar svikta. För att det var för speciellt för att låta sig glömma. För att fotografierna blev för bra för att inte visa några alls.

Låt oss gå tillbaka till den tredje februari, då jag såg Gerard Way and the hormones live i ett slutsålt Klubben, Fryshuset. Min kusin började jobbet klockan sju på morgonen, så jag fick skjuts till lokalen då, trots att jag ville åka dit tidigare. Hade vaknat flera gånger under "natten", eller de fyra timmarna jag sov. Det var som att min kropp visste att något spännande skulle hända som jag inte fick missa. Det hade kommit fjorton personer före mig. Jag träffade cirka tio personer jag kände sedan innan i kön, och det var så kul att ses igen. Alla andra jag pratade med var också jättetrevliga. Det gjorde definitvt köandet roligare. :) Vi satt och hade lite skyltverkstad och så delade vi ut skyltar som vi höll upp när G kom ut på scenen.


Jag vill minnas att det bara var någon enstaka minusgrad och att jag frös. Kunde verkligen inte somna medans det snöade ute som en del gjorde. Som en o-äkta norrlänning. Det var inte outhärdligt, men står någon ute i timmar så blir det kallt. Filten hjälpte inte. Sista minuterna innan de skulle släppa in oss så stod jag dock i bara t-shirt och höll jackan i handen. För att vara superredo. Det är något speciellt med den stunden. Jag köade i elva och en halv timme ungefär, och, tro mig, tiden gick sakta. Men den där sista timmen innan insläpp och stunden efter förbandet (som var Nothing But Thieves)... De stunderna innan, dom känns som förevigt.

Det slog mig när jag stod där i lokalen, i mina platåskor och värkande fötter, före det hela ens börjat.. då jag försökte stå rakt för att folk knuffades, att det här faktiskt händer. Visst, vi pratade om musik i kön och om Gerard och så där, men det kändes för stort att riktigt tänka på. Jag såg inte Gerard för att han var sångaren i mitt favoritband, My Chemical Romance. Utan för att jag är ett fan utav honom och hans musik. Det betyder så mycket för mig att jag fick chansen vara där. Jag kan inte berätta för er hur mycket den här fantastiska människa påverkat mig.

 
Jag hamnade längst fram vid kravallstaketet och plötsligt var han där. Konserten var magisk. G levererade verkligen! Förväntade mig inget mindre. Han körde låten som släpptes i Japan och även några helt nya låtar. Jag var bara genomlycklig hela tiden. Han pratade om mental hälsa, om att vara sig själv, om transpersoner, om att vilja lämna sin hemstad och se världen. Fick med ett helt tal på film. "We wanted to be other things, and see other things" och det är jag så glad för. Önskar nästan att jag filmat mer. Något filmklipp dyker eventuellt upp här vid ett senare tillfälle! Vet inte vad mer jag vill säga än att jag är så tacksam över att G stannade till i Stockholm och bjöd på ett makalöst gig. Varje gång jag gosar ner mig i min t-shirt jag köpte efter spelningen ska jag minnas denna kväll. Tack, G.

 
...Until next time

© Susanna Tajik, alla bilder är tagna av mig och är copyrighted as fuck.


"we wanted to see other things, and be other things"

Jag är tillbaka i Gällivare efter att ha haft några helt underbara dagar i Stockholm. Just nu känner jag mig tom, men samtidigt full av så många olika känslor, mest lycka.. men även saknad. Att fara tillbaka hem var sorgligt. Som det brukar vara när någon inte trivs i sin hemstad.

Mycket har hänt, och det kommer nog dröja ett par dagar innan jag kan få ner några ord om konserten. Vet inte heller hur många bilder och filmer jag vill dela med mig av. Fokus var inte på kameran, men jag fångade ändå delar av betydelsefulla tal han höll och lyckades ta bilder jag är nöjd med. Dels vill jag visa dom, speciellt då man kan se några av mina vänner och G samtidigt, vilket såg häftigt ut.. men samtidigt så vill jag bara ha dom för mig själv? Känns som att bilderna inte är 'lika mycket mina' om jag släpper ut dom i världen, eller ja, the interwebz.

Kom till Stockholm över fem timmar senare än planerat, flyget var nämligen inställt. Så fick ta taxi ner till Luleå och flyga därifrån efter ännu en försening. Det var så kul att få spendera tid med familj jag inte sett på flera år, hade mycket tid att ta igen med min fina kusin Melina. Besökte även min fantastiska, snart 95-åriga farfar. Trodde att han var tio år yngre, haha!

Had the best time. Prick alla jag träffat har varit supergulliga och konserten var fantastisk. Åker tillbaka till Stockholm väldigt snart, det ska jag se till.
 
Första bilden här nedanför består av lite som jag shoppade. The Body Shop's 'Camomille Cleansing Butter' har jag velat testa. Jag använder flera lager mascara och fruktar alltid att behöva ta bort det på kvällarna, men denna tar bort vattenfast mascara och övrigt smink som en dröm. Är nöjd med det andra också, hade kunnat köpa så mycket mer om jag haft mer tid. Fick även med mig tre croptops, en t-shirt från konserten, en kofta och några bh:ar. Gick och mätte mig, [hade tydligen haft helt fel storlek tidigare], det var life changing. Synd bara att tjejen råkade packa med fel storlek och att jag inte hann dubbelkolla då vi var tvugna att rusa därifrån. Det sög verkligen.

Sen är det två bilder på förbandet "Nothing But Thieves". Gillar dom! Den sista bilden är en från Gerard Ways mobil som han fotade på oss, kan ni se mig? Jag skulle ta fram en skylt ur min väska, men det hann jag inte.. såg istället bara dum ut. Haha ♥♥♥


there's plenty of time for us to finally get it right

Så mycket som jag hatar vinterkylan, stör den mig inte så mycket just nu. Så länge man håller sig varm är promenaderna ganska härliga, eller, åtminstone "okej". Det sista jag vill är att bli sjuk nu så här tio dagar före Stockholm och G.

Det är 61 dagar till The World Tour. Första ljudet jag hörde imorse var SWS nyaste låt. Deras album "Madness" kommer ut dagen före min födelsedag, och då är det prick en vecka kvar tills jag åker till Göteborg. Deras två första album är mina favoriter, men jag tror det här fjärde albumet kan bli grymt med.

Har mycket kul att se fram emot, men även sjukt mycket arbete. Har inte lyckats planera upp allt som måste göras under det kommande halvåret, så jag har ingen aning om hur det ska gå ihop än. Handlar nog mycket om att prioritera och framförallt prioriera bort. Fundera ut vad som är viktigast, för att allt inte går att göra fullt ut när det måste göras samtidigt. xo


I'll keep the souvenir inside, it's just better in my mind

Det är två veckor och en dag kvar.

for every failing sun, there's a morning after

Mina dagar ser så olika ut att det är omöjligt att ha någon slags balans, och det är riktigt utmattande. Jag kan trösta mig med att det bara är nitton dagar kvar till Stockholm, det är ju typ imorgon!!!

Annars skriver jag listor för att organisera upp livet lite. Samtidigt som det är ganska stressande att se allt som behövs göras och ha definitiva deadlines för allt, så känns det bra. Mål, och stress från den, kan vara bra och peppande, så länge det inte paralyserar dig. Alltså när en blir så stressad att du inte vet var du ska börja och inte gör någonting istället. Då får det ju motsatt effekt. Mitt problem är att jag vill jobba på roliga projekt istället för vad jag borde fokusera på att göra i första hand, det under större tidspress. Har ju faktiskt lyxen att kunna fokusera på en (större) grej i taget~ om jag kör på det NU. Det skulle helt klart ge bäst resultat.

Såg för övrigt solen idag för första gången i år, fint att den redan kommer upp. •

 
 
 

sometimes to stay alive you gotta kill your mind.

2015 har börjat hur bra som helst! På riktigt. Förutom kanske att den började med en rejäl förkylning, att min datorskärm börjar bli trasig och att jag tappat bort mina nya hörlurar. Men det kan vi förbise! Mest så har jag bara varit på allmänt bra humör, har så mycket att se fram emot. Tror också det beror på att jag har varit borta från några situationer som brukar stressa mig.

Var hos tandläkaren och sjukgymnasten idag, jag tror mitt huvudvärksmysterium fått lite framsteg! Ska nämligen börja göra lite styrkeövningar 2-3ggr/vecka. Hoppas det leder till något bra. Spenderade förmiddagen med Sara tidigare, som åker tillbaka till skåne imorgon. Dessutom fick jag helt fantastiska grejer med posten idag. Canon G16, som jag inte hunnit testa, men har kollat på den snabbt och är redan imponerad? Ville ha en ordentlig kompaktkamera att kunna använda under konserterna jag ska på. Har lovat mig själv att fota mer i år dessutom, då typ 90% (minst) av alla foton jag tog förra året var snapchats. Vilket inte är helt okej. De andra paketen var albumet Hesitant Alien, sen min favoritmascara i vattenfast form och två body mists som luktade gott! Win.

 
Har hunnit med hur mycket som helst idag känns det som, vaknade i och för sig redan nollfem trettio. Har upptäckt det småspeciella bandet Twenty One Pilots för någon dag sedan, så dom har gått på repeat hela dagen. Ska försöka klämma in en powernap nu innan jag åker och jobbar ikväll. Hoppas ert år börjat asbra också! ♦

when you open up your eyes i hope that you like who you are

Reflektera, ta vad du vill ta från det du lärt dig, och lämna det andra bakom dig. Det är vad man bör göra inför ett nytt år. Jag har gjort en nyårslista, reminiscerat och grävt fram bilder. Nu är jag less på 2014.

Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut? Röstat, besökt nya platser, tältade ju på och besökte en större festival, Bråvalla alltså.

 

 
 

Har du några nyårslöften? Ja, för första gången någonsin har jag det, skrev om det i mitt förra inlägg. Inte för att det är nytt år egentligen, borde gjort detta för länge sedan... men jag tror att saker behövde ta sin tid och spela ut sig för att jag faktiskt ska klara det. Är beredd på hur svårt det här kommer att bli, men det är viktigt. Det är riktigt jävla viktigt, och nu är jag bestämd.

 

Bästa köpet? Har egentligen inte köpt något jättestort jag kommer på just nu. Är supernöjd över min ”dipbrow pomade" från Anastasia, den produkten har förändrat hela mitt ögonbrynsgame. "Mary-Lou Manizer" av theBalm också, använder den varje gång jag sminkar mig. Och för att man ska vara sin egen bästa person köpte jag en julklapp till mig själv, en direktkamera, Instax Mini 8. Något jag har velat ha i många år. Bra köp. Ska visa er den!

 

Vilka länder besökte du? Var till Grekland en sväng.



Vad var sämst?
Helt klart ångesten. Finns ingenting som det.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Tror det har varit ganska lika. Något jag hade som gjorde mig gladare förra året försvann i år men även tvärtom.

Favoritprogram på TV? Har knappt haft på teven alls i år, men serier på datorn har jag kollat mycket. För många att välja mellan.

Bästa minnet från 2014? För två månader sedan hade detta svar varit annorlunda. Det finns minnen jag för stunden tyckte var så himla spännande och fina, som jag nu ser tillbaka på och får ont i magen av. Hade en jättefin promenad med en vän en varm dag i somras då jag mådde dåligt, vi promenerade runt mitt i natten tills det blev morgon och till och med eftermiddag. Och i slutet av den promenaden och samtalen så mådde jag bättre efter att ha haft några av årets värsta dagar. Fick väldigt oväntat lite perspektiv på saker.

 

Vad ser du mest fram emot med år 2015? Gerard Way i Stockholm, Göteborg och the world tour med PTV & SWS. Det är mycket nytt som kommer inför nästa år, all förändring ser jag fram emot. Kan bara bli bättre.

 

 

Vad önskar du att du gjort mindre? Grubblat, ältat, övertänkt, brytt mig.. fast det är ändå inget en ska klandra sig själv för. Jag är ju sån, jag bryr mig, jag känner saker väldigt starkt och det bidrar till mer smärta. Lagt ner energi på de som inte förtjänar den.

 

Bästa boken du läste i år? Divergent (på engelska), läste ut den väldigt snabbt liggandes i en solstol vid poolen i Grekland... När jag inte hade handduk på huvudet och såg youtube-klipp med hotellets wifi.

 

Vad var din största framgång på jobbet 2014? Att jag jobbat mycket, har ju dragit mig till jobbet dagar jag känt mig som en påse skit, trots migrän, ångest, osv. Och jobbat mer timmar på en dag än någonsin förr.

Största utseendemässiga förändringen? Not much has changed there. Kanske att jag var väldigt brun under sommaren? Jag brukar vanligtvis vara blek och hålla mig undan från solen.

 

 

Största framgång på det privata planet? Har funnit något slags mod, eller jag har gjort saker jag inte vågat bara för att jag ville det. Chanser jag tagit trots rädslan. Det är uppmuntrande och bra att minnas, att jag gjorde sånt! Även insikter jag fått av det, känner att det gjort mig klokare.

Största misstaget? När människor gjort mig besviken upprepande gånger så mitt förtroende brutits och trots att det goda jag såg hos dom försvunnit för länge sedan så har jag fortsätt leta, jag har letat för mycket. Du ska aldrig behöva leta efter det bra inom någon, dom ska bevisa det åt dig. Det ska aldrig någonsin vara något tvivel. Borde varit mer ärlig mot mig själv.

Vad spenderade du mest pengar på? Festivalresan kanske? Eller smink?


Har du varit sjuk i år? Jag har haft feber och förkylningar, och åkt in på akuten. Det värsta var när Milou blev sjuk, den oron var fruktansvärd.

Mest stolt över? Ärligt 'bara' att jag faktiskt tog mig igenom svåra tider. Att jag gjorde det jag behövde göra trots att livet bara kändes som en käftsmäll. 

Årets finaste? Att jag kunde skratta genuint efter att ha varit ledsen så himla intensivt en tid. Det ger mig hopp.

Finns det något som skulle gjort ditt år bättre? Absolut, men det är inget jag vill reflektera över.


Största beroendet? Twitter. Jag har bara spottat ut alla möjliga tankar där. Det är nog bra ibland, att slippa dumpa det på någon individ. På så sätt kan ni välja att höra det eller inte.

Vem saknade du? Jag saknade väl mest några som inte var så långt bort fysiskt, men som jag kände att jag inte ville kontakta för att jag tänkte att de säkert inte skulle sakna mig. Dumt kanske, man borde bara göra det man känner för.


Bästa upptäckten? Har hittat massor av ny bra musik i år! Och några podcasts, finns ett speciellt avsnitt jag behöver höra ibland, tror jag lyssnat på det 10 gånger. Lyssnade väldigt mycket under promenader med hunden och under den långtråkiga utlandsresan när jag försökte se hur pass brun jag kunde bli på en vecka. Svaret var: väldigt.

 


De bästa nya människorna du träffade? Träffade någon ordentligt, men inte för första gången. Och jag kom närmre andra vilket nästan var som att träffas på nytt.

Vad vill du säga till dig själv inför 2015? Det kommer att komma stunder av tvivel, men då ska du komma ihåg hur fantastisk du är och att du kommer att klara av vad än året kastar åt ditt håll!


I never once said I didn't mean this.

Efter jag vaknat för fjärde(?) gången och efter det initiella illamåendet.. så kände jag en konstig slags lättnad. Lite pepp nästan, känns himla bra! Juldagen finns det inget värt att nämna om. Ska komma ihåg när jag ramlade på golvet av skratt och inte frustrationen jag kände av idiotiska människor. Dom flesta var bra. Och det är det man minns sen. Insåg något häftigt och kom på ett "nyårslöfte" inför 2015. Jag ger mig själv fem dagar till, men efter det, inte en sekund till. ◊


for every one of us, there's an army of them

Har haft en sån där vecka då jag inte vill annat än omprogrammera min hjärna och delar av mina tankesätt. Trots det vill jag inte vara på något annat vis. Det vore bara så mycket enklare om ens hjärna var någon slags kod man kunde fiffla med och omforma till ens fördel. Jag hade väl börjat med att öka serationinnivåerna en aning och styrt med sömnen. När jag har ångest uppträder den som en konstant oro, en slags panik som blivit maximerad typ tusentals gånger värre än vad som ens vore tänkbart att överlevas. Men jag andas, ritar ansikten jag aldrig färdigställer för att de aldrig blir bra nog, lyssnar musik högre än mina egna tankar, är så tankspridd att jag fokuserar fel, dagdrömmer och skriver tills något låter logiskt eller tills orden tar slut, tills jag blir less på mina egna tankar som bara går i spiraler och aldrig blir till nya mönster.

Innan vi kan omprogrammera våra hjärnor, tankar, och sättet vi är på, till det bättre (på något annat sätt än att leva och lära), så får jag försöka hitta effektivare sätt att hantera det. Det ska väl också gå, det är bara mer smärtsamt så här.